Den här helgen har gått ut på tre saker. Ta det lugnt, umgås lite med vänner i nyktert tillstånd och resten med pappa och två jobbiga bröder, samt att tänka. Tänka är jag ju bra på och det har jag återigen bevisat för mig själv denna helg. Halva helg.. Hela har ju faktiskt inte passerat än..

Snart två år sen. Uppmaningen löd "Glöm inte mig". Jag skaffade någon och fick höra "Glöm inte mig". Jag gjorde inte det. Aldrig. Tvärtom, snarare att jag glömde den andra. Jag säger inte att det var fel, men alltså. Jo lite ändå. Hur som helst det tog slut och det var återigen vi mot världen. Du fick någon. Jag sa, mest för skojs skull, för att liksom halvt ge igen, "Glöm mig ej" men du gjorde det. I ett halvår. Sen var det vi mot världen igen. I två veckor. Sen var jag bortglömd sådär halvt om halvt. Men fortfarande var det ju ändå vi liksom. Sen kom den 11 juli. och den 12. och även den 13. Sen dess har inget varit som förut. Och det är inte vi mot världen. Jag har insett att det aldrig riktigt var ömsesidigt. Du slog dig och jag gråter.
Fast du har fel så fick du rätt.

Jag ska dock säga dig, att jag vet vem av oss som kommer må bäst när något illa inträffar. För det sker faktiskt tragiska saker ibland. Jag vet det gör ont att höra, men sanningen svider. Jag kommer må bäst. För jag har hittat de som ger mig tillbaka lika mycket, precis lika mycket som de får av mig. Ibland även mer. Jag kommer ha någon att luta mig mot. Synd du inte tagit vara på allt. Jag fanns alltid här. Men jag siterar MTV's reality show. "Was best friends. YOU said it yourself, leave it and go on! WE are here for YOU now". Jag släpper det och går vidare, DE finns här för MIG nu. Jag vet det.

även om du vet jag aldrig kommer lämna helt. men du ska inte heller räkna med mig i vått och torrt. som förut.

Over and out!

Grattis Bengi. Nu e du med tant. :)

1 är min favorit. Men 2 är ett bra substitut.

Jag och 1 vi kom väldigt bra överens en gång i tiden. Det gör vi fortfarande. Jag tyckte väldigt mycket om 1, 1 tyckte om mig. Men så en dag så dök 2 upp. Jag kände att 1 och jag liksom nej det var inte rätt. Detta berodde inte på 2. För 2 han var knappt visible så att säga. Jag och 1 bröt upp. Vi snackade inte. Sen gick det jättelång tid. Det var en jobbig och svår grej. Sen kom 2 tillbaka. Det var underbart. Men ändå inte. För jag visste det inte var rätt. En dag, för inte alls längesen försvann 2. För en stund trodde jag nästan att det var en 1 jag hade mist. Men så kom jag ju på att det verkligen inte var det. Nu saknar jag både 2 och 1. Men nu har vi kommit till en punkt som är ett problem. En ny 2 har dukit upp. Om jag inte skärper mig kommer dett bli katastrof. Jag är rädd att du kommer bli en ny 2. Jag måste få motsatsen bevisad för mig. Kanske du åtminstone kan bli en 3. Det kommer inte bli 1. Men du är för bra för att bli 2.

Jag tänker för tillfället helt åt helvete för mycket.
Jag vill varken ha gamla 1 eller gamla 2. Jag vill inte heller ha en ny 2.
En 3 är bra. Men mest av allt vill jag ha en absolut 1:a.

Take Care

It's like flowers and dafodills..

Jag vet inte. Allt känns konstigt. Jag får reda på saker på helt fel väg. Eller, nej jag får inte ens reda på saker jag får bara höra samma mening men med lite fler och lite mer givande ord i. Men egentligen, i det stora hela, så vet jag inte en tiondel av vad jag skulle gjort om det varit tidigare. Samtidigt går min tankar som så. Bryr jag mig? Och jo, jag kan inte sticka under stol med att jag bryr mig oerhört mycket. Näst intill mest. Men när det sedan kommer till den där delen då små ord blir stora och lite så falska så orkar man inte längre bry sig. Eller som när vissa aspekter verkar ha större betydelse än andra, som jag skulle tyckt vore mer värda, ja då orkar man inte heller. Och det är då man inser vad som är äkta och inte. Jag har insett vad som är äkta i mitt liv. Jag har insett det samma angående oss, men jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig längre. Och sedan tänker jag aldrig mer ljuga om hur jag känner mig. Jag tänker aldrig mer kalla mig själv för den förste när jag vet så väl att jag är den andra, tredje eller kanske fjärde i ledet. Och vi talar fortfarande om oss. Jag kan verka grinig eller butter nu, men en sak är säker ja är inte bitter i alla fall! Bara ärlig, realistisk och insiktsfull. För en gångs skull. Jag har trott att jag alltid varit det. Men tro mig även Gud har gjort fel och jag är bara en liten människa på jorden jag har rätt att göra många. Dock ska man göra det på rätt sätt också. Nu känner jag hur allting blir mer och mer invecklat här. Men, de senaste dagarna har gett mig perspektiv på saker och ting. Jag vet vad som är äkta och jag vet vilka delar i olika saker som är äkta. Vissa även diamant! Diamant i det här fallet är det bästa! Alltid.

VI är elit! :)

Skänk pengar till de fattiga!
Jag MÅSTE få låna pengar av pappsen. Mamma ger mig så mycket ändå.
Måste verkligen. Have to get away from here. Insåg just hur känslig jag var.
Kort tagna för mer än 2,5 år sen. Lönlöst att titta på. För mkt..
GAH! Tänk då kort som togs för 8 år sen.. Heh.. Kort där jag inte visste
vad som skulle ske två dagar senare.. Komiskt när man tänker efter.
Om man inte tänker efter så har mina föräldrar vart skilda i 8 år i typ morgon eller nåt.
TA MIG BORT HÄRIFRÅN!