Jag tänkte förut idag. På fotbollen. (Ovanligt? NEJ) Varför ger alla upp så lätt. Det märks så grymt tydligt att majoriteten av laget är de forna F12-spelarna. D.v.s. de som är vana vid att vinna serierna. För vi äldre, vi är ju vana vid underlag och förluster. Första året vi spelade på 7-manna, alltså första året efter det att vi fåt tlag i Kvibille, kom vi sist i serien. Vi hade 1p. och en målskillnad där vi gjort 18 mål och släppt in 119 alltså -101. Men vi tog nya tag och året därpå kom vi trea i serien. Är inte det att visa på kämpaglöd så säg! Så jag tror mycket väl att det skulle kunna gå mycket bättre till nästa år. Om bara samma inställning som vi äldre fått, oss som alla klagade på alltid. Men nu e jag trött på den bristande inställningen och ja. Jag tycker helt enkelt att det är skittråkigt. Det var längesen jag gillade att spela så mycket som jag gör nu. Men, inte i det här laget, det är sjukt tråkigt.

Sen ska jag börja ett nytt liv. Jag ska sluta köpa godis. Inte sluta äta, för det är för mig alldeles för svårt, men jag ska inte köpa något. Så jag äter bara om någon bjussar typ ;) haha.. Jag ska även ta tag i min träning. På alla vis. Gymmet här hemma! Simma. Och när C' skickade sms innan om just simning var det ju bara ännu bättre för då får man sällskap på den biten! :) Vad mer ska jag göra? Hmm.. Skaffa självförtroende. På NÅGOT vis. Men det kommer man på. HOppas jag. Varför allt detta? Jo, för this time I am playing to win.

Sen har vi ju även det här med jobb. Gah! Varför måste allt handla om pengar? Jag insåg igår efter att ha varit ute och gått med Friff att JÄVLAR vad jag saknar skolan. Skolan, lektioner, att alltid veta exakt vad som ska göras, PROVEN! Jag vet att jag är geeky, men.. Jag saknar det. Ovissheten nu är skit. Och.. Äh.. Jag saknar självklart inte stressen och prestationsångesten. Men allt det andra. Mest ens schemalagda, enkla liv och att få umgås med folk. Ja. Träningarna. Maten. Allt. ASPERO!

Nästa år fyller man 20 med. Gammal tant. PÅ HÖG NIVÅ hehe.. :) Då blire fanimej resa av! Eller hur Coorny?! ;) hahaha..
Aja, nästa år. Nu är jag 19 (logiskt) och har iaf lyckats bli lite stolt över mig själv. Ur all min ilska har det växt fram lite stolthet. Det självförtroende jag byggde upp var bra, men tydligen inte så starkt. För det krossades lätt. Men nu tror jag minsann att det lilla jag hela tiden försöker bygga på mig är utav ett fastare ämne. jag kör det grundligt. Och jag får hjälp med det. :) Som jag sa till Friff igår "När jag tänker efter så vet jag hur mycket mer äkta allt är. För hela tiden" Så ja, om jag får säga det själv. Jag har det så bra nu... Och jag vet om det själv, jag ska bara få mig själv att inte glömma bort det liksom. Ska sanningen fram, så var det inte bättre förr.. Inte i alla lägen!  - Tro mig, jag vet vad jag säger. Och nu säger jag det med hjärtat!

Det var nog allt. Helt ointressant kanske men sts.

Little River Band

I won't hesitate, if it takes too long, it could be too late, but this time I'm playing to win. All those wasted years, I didn't know I was only emotion away, I got what I wanted from me, but I didn't see it was not what I needed, I was a fool, this time I'm playing to win.

Don't you ever forget. You're right here <3