~ So Happy I Could Die ~

Sart är min tid i staterna över för denna gång. Om sju timmar sitter jag i bilen mot O'Hare. Tyngre bagage, lättare plånbok. Men som mina nya vänner på Centre Club skrev "Happy memories can't fit into a suitcase. But they're the lightest things to carry". Kommer verkligen sakna dessa människor. En av tränarna började gråta när jag gick, den av tränarna som jag ägnat minst tid med gav mig en stor kram och Lori, den jag blivit mest vän med var noga med att se till att vi ska hitta varann på Facebook! (Jag lyckades för övrigt). London i jul hade ju vart helt okej hehe..
 
Hemi låter mig inte packa och hon lät mig inte sova själv inatt heller. Vilket hon tillåtit alla andra dagar. Söta vovven. Mitt största bekymmer för tillfället är hur fan jag ska få ner alla mina grejer i resväskan. Jag kom hit med en nästan tom väska och åker härifrån med minst två.. hehehe.. John undrade om jag behövde åka och shoppa något mer nu i sista minuten "ehm.. Well.. I don't have space for that!".. HAHA..
Jag börjar vänja mig vid tanken att åka hem idag men jag, precis som min mor, tror nog inte det kommer dröja så himla lång tid innan jag kommer tillbaka.. :)
 
Well.. Dem har beställt köttbullar till lunch idag, så lär pussla ihop min packning nu å sen fixa bullarna!
 
Sverige, vi ses snart!

Nashville, Tennesee

Om en vecka befinner jag mig i Kvibille. EN VECKA!? Vad i heeelaaaa... Det är inte helt okej tycker jag. Tiden har gått alldeles för fort. Just nu är jag i alla fall hos Erika och har det asbra. Det är varmt och skönt här nere i sydstaterma. Dialekten är lite svårförstådd när man träffar på en riktig redneck, men i övrigt är det underbart.
Finns folk (rätt många) som påstått att jag och Erika är jättelika, kan inte riktigt se likheten, men jag tackar och tar emot med tanke på att hon är sjukt mycket snyggare än mig haha.. :)
 
Igår var vi i alla fall ute, Pedal Tavern, typ en jättecykel för 15 pers med egen bartender och grejer. Var rätt läskigt att man cyklade på vägarna. Och kom upp i samma hastighet som bilarna då det var nedförsbacke. Bortsett från det, grymt kul!
 
Idag vet jag inte riktigt vad som sker, men ska i alla fall ta vara på tiden så mycket det går. Imorrn flyger jag tillbaka till Chicago ju. Sen vet man inte när jag ser Erika nästa gång. 5 år sedan sist, och det var första gången i livet. Suck. Jag får bjuda över henne till la Suede ;P
 
Stay tuned.

Nine days to go..

Nu är det inte alls många dagar kvar till jag åker hem, och det känns hur tråkigt som helst. Hade det inte varit för att biljetterna redan är bokade (och att jag tackat ja till jobb i oktober) så hade jag lätt stannat lite till. Jag får så många erbjudanden hela tiden om vad jag skulle kunna göra för att få ut mer av praktiken, att tiden inte räcker till. Eller så kan jag välja att göra allt det där under lite kortare stunder men då får jag ju välja bort att umgås med min familj här på andra sidan Atlanten. Åh, tänk om jag hade bestämt mig för att vara här i 5 veckor som jag sa från början, eller varför inte alla de 7 som själva praktikkursen pågår!? Hade ju varit hur jävla underbart som helst.
Givetvis saknar jag folk hemma. Min familj, mina vänner, mina "systrar". Men hemlängtan? Tss.. Inte ett dugg. Jag undrar faktiskt hur länge jag skulle behöva vara här innan den där hemlängtan knackade på dörren.
Dem på praktikplatsen har frågat om jag tror att jag skulle kunna tänka mig att flytta hit. JA! Svarade jag. Då kom frågan om jag tror att jag kommer att göra det. ABSOLUT om jag får ett bra tillfälle och goda arbetschanser! Och det kan jag lova att jag inte ljög om när jag sa.. Men man vet aldrig hur något slutar, men en sak är säker, får jag för mig att jag absolut vill bo här och att jag SKA bo här, så kommer jag se till att lyckad med det målet. Att få göra min praktikplats här krävde en hel del om och men, men jag gav inte upp och nu är jag här. En miljon erfarenheter och upplevelser rikare. Med starkare självförtroende och civilkurage än någonsin förut. Oh Brother, I love my life right now.
 
För att se på lite mer kul grejer så.. Jag förstår ju varför övervikt är ett så vanligt förekommande problem i det här landet. Eller, jag har ju förstått det länge men.. Att chips räknas som mat och ingår i tallriksmodellen är väl något somm en fördel. Men när man får konstiga blickar för att uttrycka att chipsen inte borde stå där för jag kan inte sluta äta, tillhör väl inte vanligheterna?! Det är ju mat å mat skall ätas.. Eller? ;) haha.. Att på paketen till Svenska Fiskar (ni vet malacos gott och blandat fiskar) skriva "Fat free food" är det löjligaste HAHAHAHA.. Sålänge dem verkligen ser godis som mat så kommer problemen tyvärr kvarstå ;) Om ni läser detta tjejer så hoppas jag att ni förstår att jag är EMOT denna s.k. "mat". Var glada över den torra ostmackan till frukost, för det är fan inte gott med Cupcakes med ett ton frosting på, att stå sig på hela förmiddagen. (Och jag vill verkligen poängtera att detta jag skriver nu gäller amerikanare i allmänhet. JAG blir inte serverad sånt här. Jag äter vad jag vill. Och dem jag bor hos är inte fullt så onyttiga. Bara lite. Ibland). I am well taken care of <3
 
Vad jag ser fram emot mest med att komma hem är, förutom att krama alla nära och kära och ge dem lite presenter, att få applicera mina nyvunna kunskaper på min underbara försökskaniner. Visa mina flickor att det är kul att svettas som små grisar och att ge dem styrka att vara starkas, uthålligast och snabbast nästa säsong.
 
STAY TUNED!

Lite är bättre än inget, mycket är bättre än lite..

Fredag eftermiddag, men än är inte veckan slut!
Imorrn klockan 07.15 kommer jag att bli upphämtade utav Rick med flera. Då ska jag följa med hans son Mark och titta på en löpartävling. Mark är tränare så det ger mig extra erfarenheter under min tid här.
Halva tiden har redan passerat påtal om det. Om två veckor åker jag hem igen. För kort tid tycker jag minsann. Det får helt enkelt inte gå 5 år till nästa gång jag åker över. Ska jobba häcken av mig och se till att ha råd att åka hit mer. Jag kan ju dissa andra resor hehehe..
 
På torsdag åker jag som sagt till Nashville för att hälsa på Erika. Can't wait! Jag saknar henne så himla mycket. Att bo i hennes gamla rum gör ju inte att jag saknar henne mindre direkt. Det enda som lindras är känslan av hur långt bort hon faktiskt är fortfarande hehe.. :) Men snart så!!! <3
 
Så fort vi sätter igång tvn eller öppnar tidningen möts vi av nyheterna om vad som hänt i Libyen. De tjatar ut allt så mycket här. Idag blev även två college i landet bombhotade av "Al-Qaida" hahaha... Ridiculous...
 
Nu blir det lite plugg. Sen ska jag ta mig en rejäl promenad samt ge ryggen en omgång på Centre Club! :)
 
Stay tuned!
Tjing

Bättre sent än aldrig! :)

Oj vilken läsarstatistik efter förra inlägget, och så är jag inte bättre än såhär på att uppdatera. Får nog skärpa mig!
Sedan sist har det la hänt lite. Praktiken är igång och det är riiiiktigt skoj. Även om jag mest observerar så är det fruktansvärt lärorikt, och jag har massa idéer till min egen träning, framtida yrke och framförallt till er tjejer!! ;) Jag är ledsen om ni hatar mig i vinter, men ni kommer att bli grymt vältränade dock hahaha..
Imorrn är det ett tidigt pass på jobbet, 7.30-11.. Nä jag sa inte att det skulle vara långt, bara tidigt! Så efter det blir det en liten workout för mig själv :)
Vad mer har hänt? Jo, jag har kollat på Libertyvilles Highschool lag i fotboll, när dem tog sig vidare i Pepsi Showdown, USAs största fotbollsturnering för highschool lag. Inte helt fel. Dessutom blev det Redneck-football och grillning i helgen. Nej, Redneck är inte ett lag. Sydstatare kallas för rednecks och dem är lite hillbillie kind of people, och vad VI menar med Redneck-football är att vi tog ut en stor tv (tjock-tv) i trädgården och slog på Chicago Bears-match. Några vänner kom över och vi drack diverse drycker och grillade och hade det mysigt. Solen sken så några brända armar och näsor blev det på köpet ;)
Idag åkte jag och Kris (mamman i familjen för dem som inte vet) till en ENORMT stor Outlet, man var "tvungen" att köra mellan butiksklungorna. "Tvungen" säger jag för att man är ALDRIG tvungen att köra, men det var uppbyggt ungefär som Stenalyckan så ja. Bekvämast så ;) Jag shoppade loss, och trodde jag skulle bli ruinerad, ren lycka när jag insåg att jag inte ens gjort av med 1000 svenska kronor. What!? Jag köpte ju BARA märkeskläder. Oh maan, jag lär åka hit oftare hehe..
Well, jag är inte klar med min shopping än på långa vägar. Kris tycker att jag ska se till att bli klar typ imorrn. Men, jag ska faktiskt ner till Nashville med så jag vet inte riktigt om jag vågar bli klar än. Det beror på om dem vill ha flygpengar NU eller när jag kommer tillbaka från Nashville! ;) hahaha..

Hur som haver, jag stortrivs i landet over here. Hade lätt kunnat bosätta mig här, typ NU! Men jag ska inte bryta mitt löfte varken till dig mamma, eller till er flickor. Jag kommer hem. Om än, alldeles för snart! Och jaa, jag ska försöka bli bättre på att uppdatera här med! Jag ser ju att folk gått in titt som tätt. Och jag vet hur besviken man blir när folk inte uppdaterar haha.. :)

Men det var la allt för nu :) Stay tuned!

Ps. Jag ska aldrig mer klaga på våra Svenska Hollywoodfruar, 1,5 vecka har gjort mig väldigt into the language haha, dem som bott här halva sitt liv. Jag förstår att det hoppar ut lite engelska fraser då och då! ;) Ds.

So here I am!

Då sitter jag alltså här i Erikas gamla säng, för fjärde kvällen i rad. Resan till USA gick som en dans. Jag som inte är något big fan av flygresor kallsvettades inte en enda gång. Inte ens när vi susade upp i luften. Well, det kan ju bero på att jag innan resan Köpenhamn - London varit så fruktansvärt trött att jag i princip somnade när planet började rulla ut från gaten.. Hehehe.. London - Chicago var jag också ruuuuuskigt trött, att sitta på en flygplats stor som hela Kvibille typ, är inte direkt uppigande.. När man sitter där 6,5 timme. Så ja Felix, jag betalade 2Euro för att komma in på Internet och en svensk population en stund.. Satt bredvid två väldigt trevliga damer som var snälla och puttade på mig när det var matdags hehe!
På flygplatsen välkomnades jag av Kris, John Sr och Avery. <3 Vi åkte till en lokal pub och drack en drink och åt lite. Jag var dock väldigt mätt, för vad man gör under den långa flygresan är sova, äta äta äta och äta.. Men en drink blev det i alla fall :)
I söndags vaknade jag flera gånger under natten och gick upp väldigt tidigt "Nej då, jag känner inte av någon jetlag" okej, så klockan blev 18 vi satt hos Aunt Jean och.. Jetlagen fanns visst där trots allt. Igår var det "Labor Day" en helgdag här som jaa.. Är en sista dag att vila ut sig på innan sommaren är över (Om man nu kan säga att den är över när dagen, precis som igår, erbjudit klarblå himmel, sol och över 30 grader varmt!?). Vi firade detta hos Don och Gail. SOl bad pool och mat :) Jetlag? Jomen visst :) Men i trevligt sällskap kan man ignorera det. Tydligen hade det varit ett REJÄLT åskoväder inatt men jag sov. Som en stock. Jetlag! ;)
Idag var det dags för en shoppingtur med Kris och Gail. Tror mamma har rätt. Jag blir rätt bortskämd, två par nya GAoch två hoodies rikare, inte ett öre fattigare. "So Rebecca, I have to buy you an outfit". "Rebecca, Gail really want to do this for you so you HAVE to figure out what you would like".. TACK!
Innan kvällsmaten tog jag mig en liten powerwalk i kvareteren här. Stötte på en skunkodör och en fotbollsplan.. Med ungar som tränade fotboll. Åh.. Ville verkligen vara med. Alla frågor jag fått om fotbollen just nu får det att klia i benen på mig.. HALLÅ NÅGON SOM HAR EN BOLL OCH VILL KICKA!?
 
Imorgon är det då dags för mig att påbörja min praktik. Detta genom att träffa den ansvarige, chefen, och sätta ihop mitt schema för dessa fyra veckor. Ska bli spännande. Utöver att jag ska jobba på Center Club verkar det även bli några "studiebesök" här och där. Skugga en som arbetar med atleter på elitnivå, en löparträning på high school med mera. Även en vääääldigt exceptionell erfarenhet kan komma att vänta. Det beror lite på så vi får se. Men man kan ju alltid hoppas :)
 
Så lite kortfattat om mina första dagar här. OM någon läser haha...
 
På återseende

RSS 2.0