När man tror att man känt allt som går att känna...

När man plötsligt inser sin ålder
När man tillåter sig att känna
Att leva
Att försöka
Att våga
Att vara

När man tillåtit sig att öppna upp sig för någon annan
Att vara med någon annan
Att leva med någon annnan
Att försöka. Med någon annan..

När man fått sitt hjärta krossat.
När man krossat någon annans hjärta.

När man känt allt som går att känna och hoppet liksom överger en..

Då kom du där.
Och vände världen upp och ner
Allt det jag trodde att jag redan känt och inte.lämnat något annat över att känna.
Det var.inte.
Det är nu.
Min mage gör ont
Hjärtat gör ont
Kroppen skälver.

Du.
Du får mig att känna att.vilja att våga att vara
Du gör mig glad du gör mig.bekväm
Du gör mig rädd.

Fruktansvärt rädd.
Snälla lämna mig inte.
Aldrig...

jo men.. <3

I am falling for you, but please don't let me fall so deep I can't get up.
Tell me if I should start climbing or if you'll fall with me.
I feel complete in your company. Please.

Låter inlägget tala för sig själv.


Vad jag behöver nu.


en jävla rubrik

So many bright lights to cast a shadow, but can I speak?
Well, is it hard understanding I'm incomplete?
A life that's so demanding, I get so weak.
A life that's so demanding, I can't speak.

I am not afraid to keep on living
I am not afraid to walk this world alone.


∂ ζ ♥

Har alldeles för mycket plugg att göra. Inte för att jag har mer än någon annan i klassen, men jag har plnaerat sämre. Skulle jag tippa. Jag har kollat på Dansk Tv2 hela morgonen nästan, och nu lyssnar på jag en dansk radiokanal. Kanske ska jag söka mig utomlands? Typ Danmark!? :P höhö..

Nej, vi vet alla att jag skriver detta onödiga inlägg för att slippa plugga.
Så nu ska jag ta tag i det!


och jag kan inte hjälpa hur det är. Kan inte hjälpa vad jag tänker. Eller hjälpa vad jag gör.
Det är som det är och så är det bara.

5 / 12

Jag ville skriva något här men kom inte på något vettigt att dokumentera.

Du är fin.


varje litet hjärta.

Ville bara tala om för hela världen att jag saknar min mormor extremt mycket just nu.
Snart är det 14 år sedan jag senast träffade henne. Det var även den sista.
Saknar henne så det gör ont...
Julkänsla. Vad är det?

vad som verkar primitivt för någon är orättvist för en annan.

När man ser smärtan.
För att en saknar vad en annan har.
Och en annan klagar över vad den har.
Hårt.

Det är höjden av orättvisa.

saknaden av att sakna

Ibland kan jag sakna att inte bo här.
Sakna den icke-halländska luften.
Sakna att sakna "hemma".

Jag kan känna att jag vill härifrån igen.
Jag kan känna att jag vill känna känslan av att sakna så det gör ont.
Känna känslan av allt när man kommer hem.
Att kunna surprisa.

Men mest så älskar jag bara att vara här.
Bland alla jag älskar.

Att veta att avståndet i princip är lika med noll.
Att jag kan göra vad jag vill när jag vill i stort sett.
Mest av allt älskar jag att bo här igen.

"erfaren självmordsbombare"

Innan jag fortsätter dagens studier måste jag bara dela med mig av lite tankar och funderingar...

Är det någon som har läst text-tv idag? Eller kanske ni varit ännu mer högteknologiska och läst nyheter på internet, typ nyhetskanalen.se, alternativt varit sådär traditionsenliga och faktiskt läst en tidning. Hur som helst, jag såg rubriken "De skulle terrorbomba Sverige" och eftersom terrorattack är på tapeten för tillfället så tänkte jag att jag var tvungen att läsa denna artikel, vilken lät som följer;

"Åtal väcktes idag vid Göteborgs tingsrätt mot de svenska medborgare med somaliskt ursprung som på sannolika skäl är misstänkta för stämpling till terrorbrott.

Enligt åtalet har 22-åringen åtagit sig att utföra terrorbrott genom självmordsattentat under 2009 i Göteborg och i Stockholm. För 26-åringens del gäller misstankarna samma brott planerade i Stockholm
"

Okej, då är min tanke, hur FAN skulle han kunna utföra ett självmordsattentat i Göteborg OCH i Stockholm? Skulle han överleva det ena självmordet? Skulle han spränga båda städer på samma gång (låter rätt orimligt med tanke på avståndet, Sverige är litet men inte direkt så att vi alla trängs på en liten ö). Är han en s.k. erfaren självmordsbombare? Finns såna ens? Han kanske ville skriva historia.. Eller har somalier fler liv? Kanske lite så kattlika, nio liv på sig liksom. Vem vet? Om han snubben i Asien levt påluft och te i 40 år, så vet man ju aldrig hur mycket man egentligen kan överleva. Men självmordsbombing, njaa.. Låter lite orimligt i mina öron faktiskt. 26-åringen var ju i alla fall lite smart, han åtog sig ju ett lite lättare jobb liksom. Han borde få mildare straff, han skulle ju faktiskt bara spränga en gång.. Nej men ja.. Jag undrar bara vad tänkte dem på?

Well, jag ber om ursäkt om någon tyckte att jag var ovanligt trög nu. Men om ni vill, kan ni gärna få förklara för mig, för jag blev väldigt konfunderad i alla fall. Och jag har mycket att tänka på som det är så.
Tack på förhand :)

Ha en bäst fredagkväll folket!!!

2010-10-11

Det är inte speciellt lätt att förbereda sig inför allt vi har i skolan, när inte allt material läggs upp vill jag bara påpeka. Om inte allt material ligger uppe, vet jag inte vad jag ska göra, och då kan jag likväl kolla film hela dagarna. Right!?

Tur man har lite grejer redo.
Sen undrar jag varför det bara är vår klass som ska ha föreläsningen nu.
Det känns ju mer lockande att plugga då, men jag lyckas alltid missa dem VIKTIGA
föreläsningarna, om jag missar nåt. Så, bara att bita i det sura äpplet och ta sig dit.

Hej.

Politik är skit..

Valet 2010, är såååå 2009. Alla pratar om det och jag är mätt, måste bara få säga några saker.
Jag håller klart med om att det ska löna sig att jobba, och att det kan kännas surt attbetala skatt för att andra ska kunna få sin ekonomi att gå ihop dem också. Men!
 I dagens samhälle så är det väldigt svårt att få jobb, det börjar bli ljusare på den fronten, men långt ifrån solklart. Om du har ett jobb så kan du göra så mycket mer av allt du vill, men om dina vänner inte har jobb, vad ska du då göra med dina överblivna kronor varje månad? Dem andra har inte råd att hänga med på roliga säker, för att hänga med så säger du "men det är lugnt, jag kan betala. Snälla följ med".. Vänta nu "Jag kan betala" är inte det vad somkallas att du bidrar med pengar till din vän? Jo, ordet bidra kommer från bidrag, bidrag... Det är sånt som de blåa är ganska mycket mer emot. Bidragstagare. Men, om bidragen är accepterade, då får du behålla dina slantar OCH ändå få med dig din vän. Visst? Justdet..

Sen, vill jag bara påpeka att 5% av 100 är INTE Hela sveriges befolkning.

Eller att Demokrati, klart du får rösta som du vill. Men jävla skitsystem. S får gaaanska mycket mer röster än M, men M vinner. för att vi kör på BLOCK. vartär den demokratin då?

How ever, jag bryr mig inte så mycket. Det kan ju inte bli värre i vilket fall som helst.
Men, Sverige är ett land med 9 miljoner, inte bara du.

livets gång..

Ja, det var längesen jag träffade min farmor.
Ja, hon har alltid funnits där, men inte precis DÄR.
Ja, man undrar alltid över saker. Oavsett vad de handlar om.
Ja, hon har velat detta i säkert tio år, och nu fick hon det.
Ja, det finns saker jag tänker på.
Nej, jag har inga frågor.


Det bara, var inte hon som låg där fast det var ju det...

En dag i mitt liv. En dag i september.

För 24 timmar sedan hade jag somnat.
För 22 timmar sedan vaknade jag och somnade om.
För 21 timmar sedan vaknade jag och somnade om.
För 20 timmar sedan vaknade jag och somnade om.
För 19 timmar sedan vaknade jag och somnade om.
För 18 timmar sedan vaknade jag och somnade om.
För 17 timmar sedan gick jag upp.
För 14 timmar sedan dansade jag hiphop.
För 10 timmar sedan gjorde jag en hemlighet.
För 9 timmar sedan började jag jobba.
För 7 timmar sedan hände något hemskt.
För 2 timmar sedan fick jag reda på det hemska.
För 1 timme sedan borde jag ha sovit.
Nu är jag inte trött längre.
Om 11 timmar börjar jag skolan.
Tack och lov för att jag får sova åtminstone.

För att få en ännu mer beskrivande information av mitt superintressanta liv, maila, smsa eller ring mig, så kan jag berätta. Typ.

Rest in peace Farmor.

lite tankar en fredagmorgon.

När jag var liten, ja endast ett år gammal, skulle jag fått ett syskon.
Dessvärre uppstod det komplikationer och jag blev inte storasyster den gången.
Jag döpte mitt syskon till Ängeln Karlsson. Varför vet jag inte, men jag var liten, och
vem vet kanske tänkte jag på Karlssonpå Taket, han kan ju också flyga!
Jag och mamma pratade om detta för ett tag sedan, jag visste inte att hon hade gått
så långt med det barnet i magen. Jag säger barnet, för vi visste inte vilket kön det var.
Men jag är helt säker på att det var den syster jag alltid velat ha. Varför har jag annars
ett sånt behov av att ha en syster? Jag har två underbara småbröder, men ändå så önskar jag
fortfarande att jag kunde få en syster.

För två och ett halvt år sedan så träffade jag, jag vill nästan påstå, min soulmate.
Hon den där som förstår mig mest, som gör att jag alltid känner mig viktig, bra och trygg.
På samma sätt ska jag alltid finnas där jag med.
Som en syster. Min förlorade syster.
Du är bäst, jag älskar dig.

Klappa händerna när du är riktigt glad...

Jag skulle kunna skriva en en-mils lång roman ungefär. Om mina nio månader i Borås, som kommer att bli 10.
Idag är det den 13 maj, vilket innebä att flyttlasset går om precis en månad.
Men eftersom det är lätt att bli långrandig och utdragen så tänkte jag bara dra några extraordinära ting som jag gillat, eller ogillat med att bo här.

- Mitt ögongodis a.k.a ByggareBob - som dock försvann lika fort som dök upp..
- Låsta duschrum
- Mystiska främlingar i trappan med "vapen"
- Kanin-grannar
- Besök från olika delar av Sverige
- Nya bekantskaper
- Ett roligt lag - men tyvärr är fotbollen inte min största motivation längre.
- Nyckeldilemman
- Tredje-gången-gillt-regeln på tentor, som dock bara funkat en gång hittills.
- Cuper
- Utvidgade vyer
- Överraskningar
- Ögongodis nummer två
- Läskiga kamrater
- Utökade matlagningskills - jag chockar mig själv OCH mina vänner
- Vuxenpoäng som räcker och blir över

Ja och mycket mer därtill. Dessutom är det lättare att inse vad som är viktigt och mindre viktigt. Vad som är värt att lägga energi på och inte. Även lite sådär framtidsplaner har uppenbarat sig och så vidare.
Vänner man inte trodde var så nära, visade sig vara väldigt nära och tvärtom.

Det jag kommer sakna mest, ja det tänker jag inte tappa och det jag saknar mest med att vara här, det vet jag att jag aldrig kommer mista.

så det är bitterljuvt att säga att jag drar.  Och att behöva säga upp allt det som inte redan sagts upp kommande vecka och sådär...

Men Gosh I love it.



<3


I always say how I don't need you, but it's always gonna come right back to this.

fem noveller och en sjätte på köpet.
skulle vara bra.

För att vi hade en kulle.

Min överflödiga biljett ligger inte längre i min väska så vare sig den kommer till användning eller ej, så vet jag att den inte bara ligger i min väska och inte gör någonting i alla fall. 090411

Nej, den biljetten låg inte kvar i min väska, däremot en ny biljett låg där. För att jag skulle iväg och träffa dig. climbing up our hill. Så hemligt, så vad ska man säga, förbjudet. Inte många visste vad den där påskaftonen erbjöd mig. Eller dig. En sak är dock säkert, ring mig INTE när det går dåligt. För även om det var helt fel, blev helt fel och allt. Så vet du vart jag står eller stod. Jag engagerar mig inte längre. "Ring mig någon dag". "en helt konstig dröm". "Det finns inget mer. Jag ska till Borås." Den här helgen skulle vigas åt nintendo. Men nej, det där dåliga vände ju. för dig. Så jag är bara ett substitut numer. Och vet du vad, jag kan lika gärna skippa allt i så fall. Om jag bara finns när inget annat gör det, varför ska då du?
Vi skiter i det tror jag. Hade du nytt? Whatever, jag la det inte på minnet.

Men.. Det var i alla fall ditt, mitt, vårt. Och ingen annans.
Men, nu finns det inget mer.

Nu ska jag ut i det fina vädret och hitta nya vägar i Borås. Dags nu när jag snart flyttar. hitta överallt!!
Jag är inte bitter!
Jag har inte mist något.

Idag saknar jag Cornelia mycket.


...och vem fan tror du att jag är?!

Nu börjar jag bli sådär irriterande nyfiken. Vem är min dubbelgångare här i Borås, eller ska jag kanske säga, vem är det som fått en dubbelgångare i samband med att jag flyttade hit? Som alla vet så har både vaccin-sköterskan och Frazzes vänner frågat mig om vart i Borås jag kommer ifrån/var jag jobbar/om mina föräldrar för att de känner igen mig sååå väl. Dessutom har en kvinna tutat och vinkat som en galen när hon svängde ut från en parkering uppe på Hulta. Och nej jag gick inte i vägen utan hon log. typ hade en galge i käften, när hon vinkade. Ja, det är väl bara till att vinka glatt tillbaka tänker ni, men idag när jag var ute och promenerade och pratade med Cornelia i telefon så tutade en bil så jag kollade ju upp å en gubbe och en tant vinkade jätteglatt på mig, detta var borta vid sjukhuset, alltså även det på andra sidan stan. Så nu undrar jag "Vem fan tror du att jag är?" okej jag har inte så många Borås-fans på den här bloggen men om någon mot förmodan skulle ha några heta tips så är jag idel öra. Vill verkligen veta! 

Var inne på Facebook nyss också, tyckte det var kul att två statusuppdateringar såg likadana ut, fast med ett enda ord som skilde. Vilket fick innebörden att vara precis motsatserna. Den ena löd "Jag älskar er över allt annat" medan den andra löd "jag hatar det över allt annat". Hehehehe.. Såg kul ut. (och okej jag såg att det var två ord som skilde men. never mind).

Back on track. När jag stod och väntade på bussen som var väldigt sen, efter en väldigt intressant och dyr matshoppingrunda fick jag sådär stopp i blodet i fingrarna. Så när jag släppte kassen så fick jag en sån flashback 1998 typ. Minns ni när man gick i lågstadiet och enda gångerna man fick sitta vid datorerna på skolan var när det regnade ute, såpass mycket att man inte behövde gå ut på fruktrasten, eller när inte lärarna hade några speciella planer för klassens timme, oä eller eget arbete!? Jag minns. Då fick man komma på något att roa sig med. Typ springa bort till trappan vid rampen på gula huset och leka namnlek. Man sa en bokstav och den som kom på tillräckligt många namn på bokstaven, först, och därmed lyckades ta sig till "målet" (ett steg närmre per namn fick man gå) vann. Sen började det om. Eller så körde man tjejerna mot killarna. Och i mitt och Loras fall var det jag och hon mot Dennis, Magnus och Robert. Men vi nöjde oss inte med att bara komma ifatt varandra och sen byta jägare, NEEEJ, man skulle pussa den man tog. Och jag och Lora valde självklart att vara jägare eftersom vi aldrig kom ikapp grabbarna. På så vis slapp vi pussen haha.. Okej, det där var nog mellanstadiet, however.
Vi körde ju alltid King out och petis också. Det var tider det. Alla var grymma. Somrarna var bäst när man kom in efter rasten och händerna och armarna hade en doft som var någon blandning mellan sand, jord, gummi och solbränna. Fast, det var visserligen inte dessa lekar jag kom att tänka på först, nej utan det var det där extremt onödiga men ack så populära tidsfördrivet att du skulle; ta din ena hand och klämma runt ena fingret på den andra handen så hårt du bara kunde, och när fingret blev lila skulle du rycka ut det och sedan fälla upp fingrarna på den kramande handen. Först är det som en spärr men när du kommer över den så känns det som att fingrarna flyger. Ja, vilka tider.
      Även om man höll på med Pog, Gogo's, Bokmärken, Stickers, Manicklar, Tamagotchis, Pokémon och allt vad det var, så hade vi faktiskt ett liv utöver det. Byggde hökojor i grushålan och väd gärdesgården där vi sedan lekte familjen Flinta, eller så gjorde vi något av ovanstående. Vad gör l¨gstadieeleverna nu liksom? Jo, de flashar med sina kläder och sina mobiltelefoner. Får de inte sitta vid datorn i klassrummet så tar de bara upp den där touch-skärmen de har i fickan...

Shit vilket lång inlägg...

Ain't no mountain high enough, ain't no valleys low enough.

Det finns vissa saker jag är extra blödig för. Jag tror någon fick upptäcka det idag.
Det är inte ofta jag gråter, om jag inte är själv, men det händer.
När det händer är det så exceptionellt att det får mig att, om möjligt, tänka till lite mer. Eller snarare tänka till lite mer seriöst kanske. Lite längre, lite bättre och framför allt lite sundare. Att åka buss är rätt skönt tycker jag, för då kan jag sitta och dagdrömma näst intill ostört, tänka, fundera, filosofera och bara låta orden snurra liksom. Efter filmen idag, på bussen hem insåg jag en del som jag inte tänkt på tidigare, i alla fall inte just dessa detaljer.


Jag trivs för jag behöver inte känna att jag måste bli bättre hela tiden. Att göra sitt bästa räcker, man kan ju inte göra mer ändå. Förut försökte jag alltid att bli bättre, att verka bättre än jag egentligen kunde, jag hade inte förmågan. Jag höll tyst när någon sjöng för jag visste att jag var sämre, jag fick liksom höra det hela tiden. Jag förstörde innebörden av vad sång är. Jag tryckte ner mig själv när det gällde siffror, även om jag fick en massa hjälp så var jag inte tillräckligt duktig och det fick jag höra. Mina betyg fick jag på grund av att jag inte var den enda som inte kunde sätta ihop siffrorna ordentligt alla gånger, men jag var den enda som inte kunde i mitt sällskap och då kunde jag lika gärna lägga mig. Om jag kunde något som någon annan hade problem med så var det ändå inte tillräckligt, att kunna en sak är liksom inte lika mycket värt som att kunna tjugo. Så bättre att jag var tyst, någon annan kunde ju mycket bättre. Ja, mitt IQ var inte högt, men mitt EQ var bra, därför duger jag liksom.

Men, med dig sjunger jag, jag går tekniskt basår och även om jag är rätt kass så fortsätter jag för jag får mer stöd. På andra sätt men på bättre sätt. Jag anser att EQ går före IQ. Men när jag får tillbaka lika mycket och lite till som det jag själv ger så växer bägge stadigt i takt. Jag älskar det jag får just nu. Även om någon är bättre än mig på något så blir jag aldrig nertryckt, för i nästa sekund är jag bättre på något annat och tillsammans är vi det bästa. Låt mig kalla det teamwork. Låt mig kalla det intelligens. Låt mig kalla det äkta vänskap.

Tillåt mig att säga att jag älskar dig.

If you need me, call me
No matter where you are
No matter how far
Just call my name
I'll be there in a hurry
You don't have to worry
'Cause baby,
There ain't no mountain high enough

Tidigare inlägg
RSS 2.0