När jag var liten, ja endast ett år gammal, skulle jag fått ett syskon.
Dessvärre uppstod det komplikationer och jag blev inte storasyster den gången.
Jag döpte mitt syskon till Ängeln Karlsson. Varför vet jag inte, men jag var liten, och
vem vet kanske tänkte jag på Karlssonpå Taket, han kan ju också flyga!
Jag och mamma pratade om detta för ett tag sedan, jag visste inte att hon hade gått
så långt med det barnet i magen. Jag säger barnet, för vi visste inte vilket kön det var.
Men jag är helt säker på att det var den syster jag alltid velat ha. Varför har jag annars
ett sånt behov av att ha en syster? Jag har två underbara småbröder, men ändå så önskar jag
fortfarande att jag kunde få en syster.

För två och ett halvt år sedan så träffade jag, jag vill nästan påstå, min soulmate.
Hon den där som förstår mig mest, som gör att jag alltid känner mig viktig, bra och trygg.
På samma sätt ska jag alltid finnas där jag med.
Som en syster. Min förlorade syster.
Du är bäst, jag älskar dig.