tanken slog mig...
att jag älskar att jaga. Stå där och sikta och liksom kamouflera mig samtidigt som jag retas lite. Men hur fan ska jag ha en chans att känna jaktlycka om jag inte klarar av att gå från sikte till skott? Precis. Den chansen finns inte. Jaktlycka är lyckan man känner när jakten ger dig trofén. För trofé krävs att du fullföljer proceduren. Jag är fan ingen vegetarian.
Tja!
Skönt att veta att man inte alltid behöver träna för att höja pulsen, ibland kan ett litet hej få hela halspulsådern att pumpa ;)
För övrigt så hoppas jag innerligt att "unga mödrar" är halvt om halvt uppgjort, i annat fall så kan jag med glödje ta mig an de där småbarnen vars föräldrar är så sjukt oansvariga. Vissa gör ett bättre jobb än jag förmodligen skulle ha gjort, men vissa är så man vill spy över dem. Man ska alltid tänka på sig själv, men kanske inte fullt så mycket om man har en fyra månaders bebis att ta hand om. HERREGUD!
Det var allt jag hade att säga, min väldigt olägliga sjukdom har hindrat mig från alldeles för många timmars plugg. Så, dags att sätta tänderna i böckerna igen. Tjaaa
