Ser du, där borta i skogen? Skogen av tankar och känslor och allt annat. Det lyser, men inte länge till. Nu stänger jag mina dörrar och fönster. Men känner du mig riktigt väl så vet du det kommer stå något på glänt någonstans och du kommer veta var. Om du känner mig sådär väl som förut så kommer du finna den lilla ljussprickan, för helt och håller kan man aldrig stänga igen något. Det finns alltid en vrå, kammare, springa, you name it, där ljuset tränger igenom och med rätt verktyg lyckas man alltd dyrka upp det och ta sig in. På nytt. Vem har sagt att det skulle vara annorlunda nu? Nej precis, ingen. Det gäller bara att lyckas. Men den här gången tänker jag inte ge några hjälp eller råd påvägen. Vill du ta dig in, så kommer du att lyckas. Ha tålamod, ge det ett försök. Men till dess, så låter jag dig luras av att det är mörkt, kallt och framför allt igenbommat. Så vänd om lilla vän, gå tillbaka längs stigen jag ordnat åt dig och kom tillbaka när du känner att tiden är inne. När du känner att du vet var springan finns, jag lovar dig du har rätt när du kommer tillbaka. Lita på din magkänsla. Som du gjort förut. Jag vet, Du vet, Vi vet att den brukar tala sanning. Så även nu. Men vänd nu om du kommer inte hitta rätt förrän allt annat är ordnat. För jag kastade nyss bort nyckeln så du har en del att ta itu med. Kom på en lösning och kom tillbaka när allt är bättre. När stigen är tydligare och när löven i denna skog börjat falla. När saker inte längre är så heta på tapeten och när vi båda lugnat oss. Kom tillbaka då. Skogen står alltid kvar, liksom jag där inne i dess myller. Finn lösningen, finn springan. Då när du gjort det. Då är du välkommen åter. (I love You)

---

En gren är en känsla, ett löv är en tanke. Vänta till hösten.