Ja, gårdagens inlägg - det sista - är något oförståligt jag vet. Men livet är oförståligt, allt är oförståligt. Så är det bara. Men som de japanska krumelurerna sa, det är bra och jag älskar det. Vad är det jag älskar? Att allt är konstigt, nej verkligen inte. Jag älskar bara att man ibland får rätsida på avigsidorna. Piece of a cake typ.
Livet är till för att levas och det ska jag göra nu. Hämningarna ska släppas and yeah. "Jag hette Putte som barn.. va". Man måste våga chansa för att vinna. Jag har vunnit massor. Jag har saker att göra men saker har ordnats. Man kommer alltid stöta på problem, men en sak är säker om så bara 1/5 av ett problem blir "löst" så mår man som om allt är ur världen. Inte alltid. Men ofta. Även om det bara är en liten del som blir oproblematiskt återstår en hel del men det kan man ta itu med vid ett senare skede.

Sen något som jag funderat över senaste dagarna är hur mycket det faktiskt stämmer att "man vet inte vad man har förrän det är försent". Detta är inget som rör mig, men folk i min närhet som visar så tydligt att det är ett helt korrekt uttalande. Och jag förstår inte. Man kan inte visa saker så dåligt om det verkligen är allt man hade. Jaja.. That's life. Nu är det så att jag vet vad jag har och det är inte försent för mig att visa det så. Det rör som sagt inte mig. Inte det minsta. Jag tänker inte förlora det jag har. Aldrig. Med det sagt har jag inte förlorat dig och du inte mig. Saker och ting förändras bara. Och man lär sig något nytt varje år, jag har lärt mig hur saker kan förändras, hur jag ska få de att inte förändras till det sämre. Framförallt vad man kan lita på och inte. Även om du är bra, så har jag lärt mig.
Sen finns det undantag. Det gör det alltid. Hur som helst så vet jag i alla fall att jag vet vad ja har. Och det har vi talat om förut så jag tror inte jag behöver gå in djupare i den detaljen. Den som vill känna sig träffad gör det redan.
Däremot är det såhär att allting är relativt. Allting beror på vad man pratar om. Men i detta fallet är det bara ren sanning. Sedan har även jag saker som jag insett allt försent. Och det finns inte längre kvar. Men nu behöver jag inte oroa mig längre. C' behöver inte längre ha hand om mina saker när jag inser att det kan gå illa annars. Det är suddat. Gone!

Nu kanske detta inlägg också är oförståligt men som sagt this is the life.
I've reached the top, and I'm proud as it is now.
Och eftersom jag är som jag är. En språkets Gudinna så kommer här en liten text. Helt obegripligt.
Allt handlar om begäran! ;)

Zrobiliśmy wszystko razem przed. Że nie ma już. I kłamstwo, jeśli mówię, że I miss you. Ale mam więc mogę sobie uchwyt anyway. się na rozdeptał cierń. opuszczonych i zranić jego utworów. Być zachęcane, uzdrowiona i pochwała uzyskać jego. Wiem, co mam. Bardziej i mniej.

Nu ska jag se om jag kan baka.