Jag är trött på att jag alltid ska lösa allt. Jag är trött på att jag alltid offrar mig. Jag är trött på att jag gör saker som en annan inte skulle gjort. Jag är trött på att vara för snäll och jag är trött på att inte vara så in i helvetes snål förutom mot mig själv. Jag är trött på att känna mig värdelös när jag inte borde det egentligen. Jag är trött på att vara medveten om att jag har rätt men ändå förneka det för mig själv. Jag är trött på att tycka att det är kasst av mig att inte skydda även om jag vet att jag går emot mina egna principer om jag skulle vara ett skydd. Jag är trött på att tycka att det inte är kasst av mig att inte stå bakom när jag lovat att alltid göra det. Jag är trött på att jag just skrev den där meningen och att jag har tänkt den hela dagen. Jag är trött på att en inte orkat vänta i 15 minuter ibland medan jag väntat minst det dubbla för en kram, ett samtal eller bara ett hej. Jag är trött på att vara mig ibland. Jag är trött på att känna såhär dag ut och dag in. Jag är trött på att det tar sån tid att släppa saker. Jag är trött på att vara så over one men ändå fortsätter att göra allt. Verkligen allt. Jag är trött på att skriva trött. Jag är trött på att jag måste fortsätta skriva ordet trött för att få inlägget klart i samma stuk som det började. Jag är trött på att inte förstå ett jota av D. Jag är trött på att jag är som jag är i vissa lägen. Jag är trött på D.

Jag vill ha the shiny golden ticket nu. Jag känner att den skulle sitta fint. Faktiskt. <3