Nu är det inte alls många dagar kvar till jag åker hem, och det känns hur tråkigt som helst. Hade det inte varit för att biljetterna redan är bokade (och att jag tackat ja till jobb i oktober) så hade jag lätt stannat lite till. Jag får så många erbjudanden hela tiden om vad jag skulle kunna göra för att få ut mer av praktiken, att tiden inte räcker till. Eller så kan jag välja att göra allt det där under lite kortare stunder men då får jag ju välja bort att umgås med min familj här på andra sidan Atlanten. Åh, tänk om jag hade bestämt mig för att vara här i 5 veckor som jag sa från början, eller varför inte alla de 7 som själva praktikkursen pågår!? Hade ju varit hur jävla underbart som helst.

Givetvis saknar jag folk hemma. Min familj, mina vänner, mina "systrar". Men hemlängtan? Tss.. Inte ett dugg. Jag undrar faktiskt hur länge jag skulle behöva vara här innan den där hemlängtan knackade på dörren.

Dem på praktikplatsen har frågat om jag tror att jag skulle kunna tänka mig att flytta hit. JA! Svarade jag. Då kom frågan om jag tror att jag kommer att göra det. ABSOLUT om jag får ett bra tillfälle och goda arbetschanser! Och det kan jag lova att jag inte ljög om när jag sa.. Men man vet aldrig hur något slutar, men en sak är säker, får jag för mig att jag absolut vill bo här och att jag SKA bo här, så kommer jag se till att lyckad med det målet. Att få göra min praktikplats här krävde en hel del om och men, men jag gav inte upp och nu är jag här. En miljon erfarenheter och upplevelser rikare. Med starkare självförtroende och civilkurage än någonsin förut. Oh Brother, I love my life right now.

 

För att se på lite mer kul grejer så.. Jag förstår ju varför övervikt är ett så vanligt förekommande problem i det här landet. Eller, jag har ju förstått det länge men.. Att chips räknas som mat och ingår i tallriksmodellen är väl något somm en fördel. Men när man får konstiga blickar för att uttrycka att chipsen inte borde stå där för jag kan inte sluta äta, tillhör väl inte vanligheterna?! Det är ju mat å mat skall ätas.. Eller? ;) haha.. Att på paketen till Svenska Fiskar (ni vet malacos gott och blandat fiskar) skriva "Fat free food" är det löjligaste HAHAHAHA.. Sålänge dem verkligen ser godis som mat så kommer problemen tyvärr kvarstå ;) Om ni läser detta tjejer så hoppas jag att ni förstår att jag är EMOT denna s.k. "mat". Var glada över den torra ostmackan till frukost, för det är fan inte gott med Cupcakes med ett ton frosting på, att stå sig på hela förmiddagen. (Och jag vill verkligen poängtera att detta jag skriver nu gäller amerikanare i allmänhet. JAG blir inte serverad sånt här. Jag äter vad jag vill. Och dem jag bor hos är inte fullt så onyttiga. Bara lite. Ibland). I am well taken care of <3

 

Vad jag ser fram emot mest med att komma hem är, förutom att krama alla nära och kära och ge dem lite presenter, att få applicera mina nyvunna kunskaper på min underbara försökskaniner. Visa mina flickor att det är kul att svettas som små grisar och att ge dem styrka att vara starkas, uthålligast och snabbast nästa säsong.

 

STAY TUNED!