...saknar jag min andra hjärnhalva. Min vänstra sådan arbetar lite knackigt på distans.
När den är tillsammans med min högra är det helt oslagbart, men just nu är den lite svårflirtad.
Dock inträffar det lite ljusa stunder, good stuff uppenbarar sig.
Men på avstånd ja, då blir samarbetet lite osynligt.

Vem försöker jag lura?
Jag saknar hela min andra hälft.
Oavsett om vi sågs i förrgår eller för tre veckor sedan, det spelar ingen roll.
Det är fortfarande ett avstånd emellan och det mest positiva är hur jävla nära jag upplever det när vi ses.
Men nu pratar jag alltså om min andra hälft, som heter Cornelia och är.. den bästa jag har.
Jag har kanske lite att säga dig.
Åh.
Fuck dig om jag inte får träffa dig i helgen.

Jag skulle inte ha åkt hem i helgen, hur jävla bäst det än var. För problemet är att det var FÖR bäst.