Som sagt, jag insåg för sent.
Jag tror jag insåg för att jag behöver inte känna mig rädd.
Rädd för att misslyckas, det gjorde jag redan.
Rädd för att det är fel, för det var det inte.
Rädd för att det är rätt, för det liksom. Är det inte.
Vågar inse för jag vet att det är omöjligt nu.
Slipper osäkerheten.
Men jag mår inte heller så dåligt av det.
Det fanns alltid något. Mon Amor.

Now kiss me one last time.