Du kunde säga att jag var dålig.
Jag bara höll med.
Du kunde säga att jag sög.
Jag bara höll med.
Du kunde säga att vi skulle sudda.
Jag höll med.

Men hur fan skulle vi kunna sudda, när jag så fort jag fick höra att jag var dålig eller att jag sög, bara höll med. Kände mig riktigt jävla usel? För dina ord var alltid starkast, inte sant? Dina ord var alltid sanna, inte sant? The middle part was gone, but that was all. Allt annat fanns kvar.

Du säger aldrig att jag är dålig.
Jag håller inte med.
Du säger aldrig att jag suger.
Jag håller inte med.
Du säger aldrig att vi ska sudda.
Jag tänker inte på det.

Men däremot så har vi suddat så in i bängen, för dina ord, både de som existerar och de som inte gör det, de är bra. Jag känner mig bra! Våra ord är starkast! Våra ord är sanna! The middle part was already gone, but you have take the rest away. Inget finns kvar, bara som små ärr som gör sig påminda ibland men nog fanken så ser du till att de snabbt gör sig osynliga igen.

Jag har det bra. Jag är glad. Och det var allt vad jag hade att säga.