Våren har sakta men säkert smugit sig på.

Det bara slog mig att. Hur varmt det än må vara så är vi väldigt kalla.
För sisådär 365 dagar sedan så var det liksom hand i hand på stan. Men inte längre.
Alltså. Nu är ens ett sms förvånansvärt. Ett sms liksom...
Aa, det var bara vad som slog mig när jag såg de där två flickorna innan.

Nu ska jag njuta av min lediga helg och hoppas på att vädret håller i sig.. Enda fram till i höst. Den enda förändring av väder som är acceptabel, eller ens tillåten, är de stigande graderna. Sommar, sol och en gyllenbrun kropp. Aah, ge mig! Ge mig även en vinst på Lotto eller liknande. Då skulle jag vara helt nöjd. Eller nöjdare än nöjd. För då skulle jag inte sitta här länge till.

Tjipp

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0