Tiden är en kidnappare och jag dess gisslan.
Här sitter jag och hör minutvisaren ticka, ser sanden rinna ut och allting bara kryper i mig.
Jag kan inte göra någonting åt det. Som en insekt i en glasburk ser jag hur folk stressar runt.
Jag känner hur jag själv kvävs för att jag inte kan göra allt det jag vill.
Tiden är knapp.
Knock Knock.

Jag kan inte sova.

Okej jag överdrev lite. Men i två timmar nu har jag legat och vridit och vänt på mig.
Funderat och tänkt. WTF!? The time is jet to come.
AAAAAAAH JAG FÅR PANIK!

Help me out of it, alive.
And sorry dudes, but I have to use the thing they call PRIORITERA, och ni alla kommer inte stå på listan.