Ungefär som att gå på sommarlov 2005. Typ tårar. Som att börja en helt ny skola 2005. Nytt, pirrigt och ja allmänt spännande. Enda skillnaden mellan att sluta 2005 och 2008 är att tårarna då var glädjetårar, det är de fan inte nu. Att veta att man till hösten ska påbörja något nytt, verkligen något helt nytt.. Typ vuxenlivet, alltså jag blir aldrig vuxen men det hör inte hit, det är ett stort steg. Antingen påbörjar man ännu svårare studier eller också så blir det liksom. Jobba. Allting är mucho seriöst. Om spänningen inför gymnasiet var hög, är den här enorm, det är något VÄLDIGT nytt och det är inte pirrigt det är så mycket fjärilar i magen att det blir kräkfaktor på det hela. VIll ni veta en big sanning... Jag ville aldrig ta studenten men det är så det är. Man gör det, och nu är min avklarad. Åt lite lunch med Natta, Sanna och Hanna igår, innan dess var Hjördis med oss och vi var på skolan. I 1,5 timma. Det var liksom... underbart :O Alla lärare frågade oss hur det var i torsdags och alla fick samma svar:

Vi tog inte vara på tiden. Istället för att verkligen umgås på riktigt de där tre timmarna så grät vi... Studenten var inte underbar. Den var TUNG!

Welcome to the new life. What's next station? Borås? Stockholm? USA? :O MASSA beslutsångest.


En parentes
(Eftersom typ alla i klassen ligger förkylda kan det inte vara influensa, måste vara separationsångest...)

Slut på parentes