tyvärr gick den inte att undvikas. Dagen jag bävat för i typ 4 månader. Usch. Alltså, jag hatar det. Ibland ska det vara bra att vara känslig, men ibland bara suger det rent ut sagt GETPUNG! Som om det inte räckte med studenten och tomheten som följde där. En extrem tomhet kände man då ju. Nu sticker du också ditt lilla nöt. Vaddå tomt? Å så sa jag inte ens hej då till mina "bonusparents" för jag pallade inte det. De ska ju ändå inte flytta så varför. Tack och lov hade mamma Anne ännu inte stängt av mobilen så jag kunde få skicka iväg ett sms typ 3 sidor långt och förklara mig. Samt hälsa till Kallis att jag faktiskt grät och var ledsen. Känns som att det dock var du bruush som svarade. Och vet du vad? Du är bäst. Jag älskar dig. Också!

Ännu en gång måste jag säga att jag är glad att jag har en till bruush då. Även om jag kanske kan vara jobbig och så. Men fan vad bra du är! <3 på det. eller nåt i den stilen! :) Gish! På onsdag, då du. DÅ ska du får en redig bamsing moaha.. xD Det där lät kanske mer kinky än det var menat att låta ;) hihi..

Och sen. MML! När ses vi!?

Over and out.

Love you.