Då min dag har gått ut på att sova, fixa brunch, be bror att köpa godis till mig, kolla på film och än en gång äta så återstod bara en sak. MOTION. Eftersom min sista träning i Kvibille BK har utförts (igår) så var det helt självsägande ingen träning idag. Emma ville ha med mig på boxning men min rygg kände inte riktigt för detta. Därför tog jag mina apostlahästar i knäna och sa åt dem att jobba lite. Jag slängde på mig reflexvästen eftersom jag visste att dagens runda skulle bli något utöver det vanliga. Något extraordinärt så att säga. Sedan pluggade jag i musiken i öronen, och efter ett snabbt avbrott i mitt powerwalkande hos familjen Billow, så hade jag musiken på maxad volym i princip och påbörjade min snabba färd. Mot stallet. Nerför backen. In i skogen. Men inte vilken skog som helst. Oh nej, typ Kvibilles största älgskog. Den skog som man garanterat kan få se älgar i. Ja, jag saknade Cornelia, för jag tror faktiskt att det skulle kunnat bli ett lyckat älgsafari denna mörka, halvkyliga kväll. (I mitt tempo kände jag inte av kylan och mitt hjärta bultade en hel del så det gav mig mer värme men ändå). Jag tror att om jag skulle mött någon så skulle den också hört min musik. Men trots det så lyckas man faktiskt höra naturens väsen när man går där själv på små skogsvägar där det enda ljus man får är det som kommer ifrån några enstaka husfönster. När den lilla lilla klungan av hus är passerad så dröjer det cirka en kilometer till nästa lilla hus. Som för övrigt är brunt, alltså är det mörkt. Jag fick mig dock en glad överraskning, halva skogen den där kilometern var nerhuggd. "Större plats för älgarna att jaga dig" försökte Cornelia skrämma mig med. Men sanningen är den att jag var mindre rädd då, för älgarna vill ju gärna befinna sif bland träden. Om de inte står på en åker förståss. Men åker var det inte. Inte på den högra sidan om mig i alla fall. Medan jag gick där och filosoferade så smsade jag även lite med både Cornelia och med Matilda. Men jag insåg efter att ha traskat ner i diket några gånger att mobilens ljus var så starkt att jag inte kunde se vägen om jag skulle smsa samtidigt. 3 kilometer senare var jag återigen ute på trafikerad väg. Jag hade överlevt!!! Jag blev bara nästan påkörd av en bil, trots min reflexväst, att det ska vara så jävla svårt att hitta bromspedalen!! :O OCH ratten! Jag stod för fan på busshållplatsen när den dåren körde förbi. Jaja, jag sitter ju här nu och lever! I allra högsta grad! Jag ska väl inte klaga heller, jag fick ju min friska luft samt min motion. 7 km kanske. ? Hmm.. Kanske tar jag i  nu, men det är ingen som vet exakt utav er små läsare ändå så. =) Hur som helst.. Jag lyckades ta mig igenom min runda. Hjärtat satt i halsgropen ett otal gånger, träden fick mig att se i syne, min musik fick mig att hoppa till och tro att jag var jagad av någonting stort (som antagligen har ett surrande ljud, förlåt alla för jag e lite knas jag med), och bäcken som går rakt genom hela skogsrundan - svårt att förklara joina en gång ska jaga visa - fick mig även den att hoppa till lite av rädsla. Men väl hemma var jag stolt över min bedrift. Mucho Stolto.
Däremot fick jag väl inte utrett alla tankar som jag planerat att reda ut under powerwalkens gång, men det berodde på diverse saker, musiken var för bra så jag var bara tvungen att låta skallen nynna med ibland, koncentrationen låg på att INTE se så mycket underliga saker - i syne - jag skulle även försöka låta bli att höra saker - i syne, eller ska man kanske säga i hörseln(?) - dessutom var jag ju tvungen att smsa för att känna mig lite mindre ensam och förföljd av nattens hemliga varelser. Japp thats it.

Förresten, glömde jag nämna att det luktade grönkål i skogen? Och även gammalt avlopp? Det gjorde det i alla fall. Sistnämnda är rätt vanligt däruppe i skogarna. Men grönkålen. USCH!! (Ni norrlänningar vet inte vad som är så speciellt med den doften. Men tro mig jag vet! Förutom att det luktar jul, så luktar det även lite hästavföring som det så vacker kan kallas).

Just det en sak till. Jag gick förbi en liten, vad ska man kalla det, stuga. Hur i hela friden fick mina föräldrar en gång i tiden för sig att vi skulle flytta dit? Den är ju görliten! :O haha.. Jaja, tur de märkte det själva. :) Jag kom även att tänka på hur mycket jag saknar Matildas studsmatta, våra storebror och lillebror lekar (där jag var äldst och alltid bäst, hon fick alltid vara näst bäst mohaha), bondespelet, när vi gömde oss i tvättstugan, ÄLGEN! Då jag blev så rädd att jag trillade tillbaka in genom ytterdörren och in på köksgolvet. haha. Ja, you name it. Minnena där uppe i skogen är många. Men å andra sidan, så gillar jag minnena jag skapar mig här och nu också...

Thanks for reading this fantastic PASKA! xD (a.k.a SHIT!)

See yoy later alligator!
xoxo Beccz

PS. Jag orkar inte formatera texten som jag ville. Varför gör jag inte saker och ting som jag vill från början!? t-t-t... DS.