Jag hoppas. Jag hoppas så innerligt. För såhär kan det inte fortsätta.

Varför är det JAG som hela tiden måste tänka. Stanna upp. Se mig för. Se till att inte gå mot rött.
Jag önskar jag hittade en väg som visade rött.. Hur många 3:or jag än slog. För då skulle det stanna där. Jag skulle stanna där. Slippa gå över, slippa riskera. Men å andra sidan. Man måste inte se allt som en risk.
Det finns ju något som heter chans med. Och chansa, ja det måste man våga göra.
Men när allting hela tiden går ut på fem starka bokstäver så blir det rätt jobbigt i längden. De ser ut såhär
T-J-A-F-S
Är de inte det ena så är det det andra liksom. Om det inte är från höger kommer det från vänster.
Ibland från båda håll = frontalkrock för mig.
Jag vill bort. Jag borde satsat på studierna. NU!
Som sagt jag hoppas.
Jag hoppas så innerligt. För såhär kan det inte fortsätta.

Jag är glad att DU finns i mitt liv. Bollplank. Du är toppen! :) ♥

I do not regret a thing. I just wish it could have turned a better way. Sometimes. Ξ

SO LONG SUCKERS!