Jag fick inget som lindrar smärtan. Eller jo, på sätt och vis. Jag fick ett positivt leende och ett positivt huvudryck som gick åt rätt håll. Så nu kan vi väl allihopa hålla tummarna för att kommande xxx dagarna ska gå snabbt och att jag om xxx dagar inte är så väldigt smyckad i käften längre? Snälla! :)

Nu är det dags för träning och på grund av möte så kan jag inte delta. Hinner inte helt enkelt. Bajs på det. Mest av allt skulle jag behövt plugga, plugga, plugga. Men, men. sånt är livet! Jag överlever. Jag är bra. Jag är bäst! Typ. Tillsammans med några till i alla fall! Men hörrni. Nu måste ni tyvärr vara utan mig ett tag. Ses sen kanske!