Sart är min tid i staterna över för denna gång. Om sju timmar sitter jag i bilen mot O'Hare. Tyngre bagage, lättare plånbok. Men som mina nya vänner på Centre Club skrev "Happy memories can't fit into a suitcase. But they're the lightest things to carry". Kommer verkligen sakna dessa människor. En av tränarna började gråta när jag gick, den av tränarna som jag ägnat minst tid med gav mig en stor kram och Lori, den jag blivit mest vän med var noga med att se till att vi ska hitta varann på Facebook! (Jag lyckades för övrigt). London i jul hade ju vart helt okej hehe..

 

Hemi låter mig inte packa och hon lät mig inte sova själv inatt heller. Vilket hon tillåtit alla andra dagar. Söta vovven. Mitt största bekymmer för tillfället är hur fan jag ska få ner alla mina grejer i resväskan. Jag kom hit med en nästan tom väska och åker härifrån med minst två.. hehehe.. John undrade om jag behövde åka och shoppa något mer nu i sista minuten "ehm.. Well.. I don't have space for that!".. HAHA..

Jag börjar vänja mig vid tanken att åka hem idag men jag, precis som min mor, tror nog inte det kommer dröja så himla lång tid innan jag kommer tillbaka.. :)

 

Well.. Dem har beställt köttbullar till lunch idag, så lär pussla ihop min packning nu å sen fixa bullarna!

 

Sverige, vi ses snart!