Har slängt bort mina skor, städat ut och släppt in våren där jag bor, den kom i år igen.
Det bara spritter i mig.
Och det blir bara mer.
Ska vi ta vår chans, hoppa på ett tåg som tar oss någon annanstans, där ingen annan ser?
Utanför mitt fönster nalkas gryningen. Och från mitt fönster ser jag solen gå upp igen, utanför mitt fönster väntar sommaren.

Vi lämnar allt som går att lämna, nu ska jag fanimig bli fri...

Himlen är blå, jag vet det låter klyschigt men det är ju så, och vad är det jag hör? Jo från mitt fönster hör jag koltrasten om igen, utanför mitt fönster nalkas gryningen, och från mitt fönster ser jag solen gå upp igen, utanför mitt fönster väntar sommaren.

Vi lämnar gatorna och träden bredvid, vi lämnar allt som går att lämna nu ska jag fanimig bli fri..
Töm mig på luft, stjäl min tid vi lämnar allt som går att lämna.
Vi lämnar alkisarna kvar på torget och bussarna dem som inte slutat gå, vi lämnar tanterna kvar på Hemköp och personalen likaså, vi lämnar med råttor i parken.. Nu är det vi, vi två.








Fotnot:
För den som kan allt, jag har medvetet skalat av texten. ;)