Idag skulle jag till doktorn. Efter att ha sagt mitt namn typ tre gånger till tanten i telefonen fick jag höra:

- Okej, du får nog vara vänlig att bokstavera ditt efternamn. Jag hör inte, jag kan inte.

Visst tänkte jag, det kan ju vara rätt främmande för folk häruppe. inte så vanligt efternamn. Nej det tänkte jag såklart inte. Jag tänkte , fan vad pinsamt att behöva bokstavera mitt efternamn. Det är ju inte alls svårt att uttala ens. Så började jag bokstaver:

- N I L S S O N

Och tro mig, det var nog inte bara jag som tyckte det var pinsamt när hon lyckats komma på vad hon just skrivit ner. Och allt skylldes såklart på att jag var otydlig eller också att min telefon var kass. Jag säger då det, ett helt främmande språk talar dem häruppe, och vi där nere tydligen. Förstår ni nu att mina lärare kan prata otydligt ibland? Börjar tycka lite synd om hon som jag förstår kommer från Umeå. Hon måste ha det lite svårt här...

Och om någon är intresserad så har jag bara lite virus. Och det ska jag sova bort nu.
Schlafen so Gut.