Det här året har ju fan varit helt insane när jag tänker efter.
Det känns som det var igår du sa "jag blir helt nervös när jag ska prata med dig" när jag tänker efter så fick jag höra det när de sista julklapparna skulle köpas. Snart är vi där igen, julklappsbestyren, och hur gick det sen då? Nej inte så bra.

Sen kom det en till som blev helt nervös av att prata lite. Det borde varit jag som skulle bli nervös eftersom jag hatar att prata i telefon till skillnad från er. Men inte. Jag var bara glad av det. Jag saknar det.
Och leendet, det saknar jag också. Verkligen. eller att bara träffas utan att någon visste om det. (typ). Att träffas för att sedan hänga med massa andra på fest, och de hade ingen aning om någonting. Verkligen inte.
Och jag såg till att det sket sig där med tror jag. Fast ändå inte. Vi är nog två om det.
Jag borde inte bry mig. Verkligen inte, med tanke på hur jag tänkte. Men jag gör det. Och så fort något annat vart på tal har ja gjort det. Jag vågade bara inte inse det. But life goes on.

Men egentligen har jag ingen rätt att sitta här och tycka synd om mig, för jag har det jävligt bra trots allt.
Och jag vill mest bara ägna en tanke eller tre till Jecka. Jag tänker på dig massor, och jag finns här. Precis som bildspelet på studenten sa "In good times, in bad times, knowing you can always count on me, for sure. Thats what friends are for". Och det gäller till alla jag håller kär.
Och Jecka, man skulle kunna säga att jag älskar dig. Du är så himla bra!

Malin, världens bästa Malin, självklart går det tankar till dig också. Fan, hatar när folk mår dåligt, speciellt er som ja bryr mig om. Saknar er! Saknar Zigge och gänget med. Men jag vet du tar hand om dem, och vi hoppas sart antar ju jag! :) <3

Det var väl vad jag hade att säga just nu.