Alltså snart är det studenten. Och jag får typ panik bara av att tänka på den. Att tänka tanken på när man går där på Storgatan och visslar som galningar i visselpiporna, sjunger studentsånger och är allmänt höga på livet, det får mig att må dåligt. typ 1 timme efter det splittras vi allihopa. Vi träffas senare på kvällen igen och efter det splittras vi. Totalt. Alla åker typ hem dagen efter för att fira sina studenter. Sen är det liksom borta. Slut.

Man kan ju också tänka FAN VAD SKÖNT! No more school. Men, dream on Rebecca. Du har för fan sökt in till högskolan...

Jag har iaf lite saker inplanerat fram till typ 2 veckor (nästan) efter studenten, men sedan gör den där ensamheten sig påmind igen. Man är rätt bortskämd när man går i skolan tror jag. Mm.. Men...

5 Juni 2008. Vilken befrielse!