Fy fan. Jag vill inte, men så är det. Jag är vuxen. På måndag ska jag inte upp klockan 8. För att ha psykologi klockan 9.50. Jag ska inte träffa alla. För de har åkt hem till sig. Att stå på Storgatan 10 "häftiga" Aspero-elever och storgråta, det måste vara en syn. Men det visar väl bara vilken kärlek vi hade i vår fina klass?

Igår var en underbar dag. Vi tog studenten. På kvällen hade vi skoj, förutom vissa saker, och vi var glada. Men, alla gånger slutade det med gråt. Vi drog ut på utspringet, vi satt i klassrummet och grät. Grät en massa. Allihopa. 17 elever plus en mentor. Tårarna sprutade. Till och med där ute grät vi. Studentfesten slutade med klass MML gråtande på dansgovlet. Idag var vi 10 pers som åt på Harrys. Vi stod på storgatan och grät. ett ord...

TOMT!

Inget farväl. Vi ses snart igen!

Pite, fan ta dig! "hej då vi ses aldrig mer" det gör vi. PUCKO! :D <3